Helsinkiitti, Helsingfors egen bergart

På balkongen finns några runda stenar och på mitt skrivbord en liten skål med små "meditations"stenar, alla lena strandfynd. Kort sagt, stenar är för mig som snäckorna för Muminmamman. Men inga stenar runt blomrabatterna, nej, tack. Stenar trivs bäst tillsammans i en klunga, inte utradade på militanta led för att bli överrumplade av gräsmattan.

Det är alltså mest formen som jag gillar. Men visst har en släktings stenkunskaper också påverkat mig och geologi fascinerar fortfarande. Jag har spenderat flera timmar och glott in i montrar under mina resor. För ett antal år sen slipade jag små smyckesstenar av en speciell rödsvart finländsk granit (fyndplatsen är min hemlighet ;D ). Stenarna blev örhängen, slipsnålar och halsband - gåvor - men en pytteliten enkel figur i italiensk marmor har jag ännu kvar från den tiden. Jag envisades med att göra den trots att kursläraren ogillade mitt "stora" projekt, det slet för mycket på de dyra slipstenarna... ;)

Men stenslipning är en kul hobby, jag rekommenderar varmt! Kanske jag går en kurs igen någongång. Jag har ju inget smycke själv... Kanske jag då väljer en av de stenar jag har kvar, fina kantiga (nästan) sprickfria stenar med den fina rödsvarta graniten, kanske blir det Värmlands blåa granit... eller kanske jag letar efter Helsingfors egen cocktail: Helsinkiitti. Helsinkiitti "består av två mineralslag. De vita kornen är fältspat (albit), de rödaktigt bruna kornen är epidot."

Fotografierna tagna på Zoologiska museet i Helsingfors.