Författarparken

Författarparker i Borgå är, som jag konstaterat i flera tidigare inlägg, ett hopkok av en japansk och en engelsk trädgård. Den japanska delen är mycket lyckad och tilltalande, men den engelska passar inte in.

Och varför namnet Författarparken? Det enda som har med författare att göra, är att parken ligger bredvid biblioteket... I somras ordnades det visst någon form av diktläsning, men jag saknar fler bänkar, och också bänkar placerade i grupp för (bok)diskussioner. Just nu inbjuder parken inte till vila, kontemplation eller meditation, även om det är just det som japanska parker kan så bra. Ibland ser man några pensionärer sitta på "ljugarbänk", men inget mer. Synd.

Barnen gillar stenarna och lekfullheten, och där har man lyckats mycket bra.

Varför inte ha bänkar med författarnamn och citat ingraverade, eller åtminstone nån liten staty över stans författare (helst förstås något lite mer genomtänkt än en vanlig byst). Kanske Borgåbornas favoritcitat, en fin anknytning till citatet på bibliotekets innergård?

Staden har tillräckligt med rum för att få med BÅDE en japansk trädgård OCH en engelsk, på olika håll. Och den japanska vilsamma trädgården har mer att ge än "bara" stenar och ringar i sand. Till den hör också blommande träd, lönnar, bladformer m.m. som man kunde ha valt att rama in trädgården med än det överdådliga engelska.

En japansk trädgård kan också vara lekfull, vilket speciellt barnen gillar. Ett bord i närheten skulle passa fint för picknick i samband med biblioteksbesöket.

Det är sällan man ser någon sitta på bänkarna. Synd.

En ö ska det gärna finnas i en japansk trädgård. Här en del av ön till vänster. Speciellt kontakten, stranden, mellan "vatten" och växtlighet är lyckad.

Vackra linjer

Fingerborgsblomman är ståtlig men giftig.