Lilla balkongoasen: Vallmokaka, rododendron och träd på arboretum Mustila

Jag har äntligen besökt arboretum Mustila! Varje vår de senaste tio åren ungefär har jag lovat mig själv att jag ska åka dit för att njuta av azalea- och rododendronblomningen, den lär vara fantastisk. Och varje år kommer sommaren snabbt på, det hinner bli midsommar... och ja, den korta blomningstiden är förbi.

Detta år skilde sig inte från de andra åren, tyvärr. Det kom alltid något annat emellan och jag missade den överväldigande blomsterprakten. MEN nu har jag då brutit mönstret en aning: Jag åkte till Mustila, trots att blomningstiden är förbi. För Mustila är ju faktiskt ett arboretum, och träd gillar jag!

Några rododendronbuskar blommade ännu, så jag är nöjd. Området var mera äkta skog och mindre park än vad jag hade trott. Egentligen är det ingen park alls utan, ja, som namnet säger, arboretum :) Skog med träd och rododendron inplanterade, alltså. Inga gräsmattor. Och forskning, förädling pågår:

Påsar fanns lite här och där. Här kanske de försöker få fram en ny sort?

Tyvärr har inte alla växter infoskyltar, det irriterar alltid. Men infoskyltarna är annars bra, namnet finns på svenska, finska och latin samt växtplats (på finska):

Rosenazalean doftar underbart!

På Mustilaområdet finns ett trevligt café och plantförsäljning. Man kan köpa träd och rododendron odlade i Mustila. En del är specialsorter.

Piika ja renki är ett mysigt café med verkligen trevlig betjäning och liten affär med fina inredningsprylar på Mustilaområdet. Rekommenderar!

Vi delade kakorna så vi fick smaka på båda :) God ostkaka och väldigt god kaka med vallmofrön och mandel. Jag hittade ett recept på nätet på vallmokaka med mandel och utan vetemjöl (Apelsin. och vallmokaka), men caféets smakade som sockerkaka, hade mer vallmofrön och var utan apelsin. Jag antar att man kan utgå från ett vanligt sockerkaksrecept och experimentera sig fram. Andra vallmokaksrecept som verkar goda är engelsk vallmokaka och vallmokaka som smälter i munnen.

Barn och Mustila?

Krama mig! ber douglasgranen framtidens trädkramare på naturstigen med frågor.

Jag hade inte barnen med, men Mustila passar bra för barn. Promenadstigarna är 1,5 km, 2,5 km och 3 km, det är bara att välja enligt kondition och ålder. Den kortaste stigen är den med rododendron. Man kan lätt gå enligt eget huvud om man vill, det finns stigar som förbinder de märkta promenadstigarna. En naturstig med enkla frågor finns och flera platser/bänkar där man kan äta sin matsäck. Speciellt granarna erbjuder spännande gömställen.

Med barnen skulle jag antagligen tänka mera på upplevelsen, än inlärningen. De höga gamla träden inger ro och vördnad, olika lövformer är fascinerande och skalbaggarna många. Jag såg också en kopparorm ringla snabbt över stigen. Fjärilarna var färre än jag hade väntat mig, men Mustila är en skog med andra insekter än ängslivet. Ta med en kamera eller ett skissblock för barn som gillar sån´t. Och en tävling är aldrig fel med barn: Hur många olika sorters kottar hittar de?

Nedan mer av fotoskörden

En av mina favoritrosor: Rosa Glauca, Daggros.

Otroligt söt rododendron! Jag har aldrig sett en rododendron med klockor förut! Klockorna påminner om syrenblommor, klematis, linnea. Synd att infoskylten fattades.