Kabbeleka, dimma och Färöarna

Kabbelekan blommade så fint i Hangö då jag senast var där. Och vips, hade jag förflyttat mig till minnenas Färöarna!

I min hemska röra tar det tid att hitta fotografierna från Färöarna, men ska leta efter dem då jag har mer tid och skannar dem sen hit. (Har flyttat ca åtta gånger efter resorna, om det nu är nån bra ursäkt...) Mina resor till Färöarna skedde alltså på den gamla goda tiden, då jag inte hade digikamera... :D

Jag har studerat två gånger på Färöarna. Naturen är alldeles fantastisk! Helst ska man ta färjan från Bergen (Norge), men gillar man inte kombinationen liten båt + stora atlantenvågor eller har man bråttom går det bra att flyga. Fast egentligen är det risk för "genväg är senväg", på Färöarna är det nämligen ofta dimma (toka på färöiska) och då lyfter inte flyget. Jag har suttit fjorton timmar och väntat ut dimman på flygplatsen, men med rätt gäng går det hur bra som helst. Då hade jag extra tur och väntade tillsammans med en populär färöisk popgrupp, det blev en hel del sång och skratt!

Men växterna då?

Kabbeleka i Hangö, maj 2012

Då den enkla vita tusenskönan (Bellis) blommar är det som ett vitt snötäcke över fjällen. Helt underbart! I plantaffärer i Finland har jag bara sett den dubbla, men den enkla finns att köpa som frö. Kabbelekan eller kabblekan är i Finland ofta skymd av buskar då den inte gillar starkt solljus, men på Färöarna är solen inte stark och kabbelekan växer fullt synlig vid långsamt rinnande bäckar.

Färöarnas vilda vegetation är mest i knähöjd, men det finns faktiskt en skog!!! På mitt första besök drog ivriga färöare iväg mig för att visa sin fina skog. Vi gick in i en dunge med halvhöga tallar (ca 10 m x 3 m avlångt område), kom ut på andra sidan och jag frågade om det var långt till skogen... Pinsamt...

Man åker alltså inte till Färöarna för att vandra i skogen. Den brände de ner för länge länge sen. Minns inte om det var vikingarna som behövde virke till båtarna eller högg man ner träden till ved, något ditåt i alla fall. Dagens skog finns i havet, så den som gillar att dyka kan se fram emot meterlånga vackra tångväxter i klart vatten.

Dimma, lunnefåglar och andra minnen

På Färöarna ska man vandra! Långa dagsturer med matsäck. Ljuvliga fårhundar är de första som glatt och nyfiket välkomnar då man närmar sig en by. Det första man ska göra på vandringsdagen är att ringa och kolla väderleken, var är det minst risk för regn och dimma. Vädret ändrar hastigt, så man kan ändå råka ut för dimma. Då är det bäst att bara sätta sig och vänta ut den, den försvinner oftast snabbt. Dimman är tjock, man ser absolut ingenting. Inget för den med svaga nerver...

Vägarna är heller inget för den pirrige... På ena sidan bergsvägg, på andra sidan rakt ner i Atlanten. Kör man i havet är det bye, bye, kör man på ett får är det böter. Och får finns det många, många..


Strandskatan heter Tjaldur på färöiska. Tjaldur är en flyttfågel och återvänder exakt samma datum varje år (!) och då börjar sommaren. I Finland har jag sett strandskator i Ekenäs (Raseborg). Lunnefåglar finns det i mängder. Jo, jag har ätit lunnefågel. Man äter den med potatis, brun sås och rårörda lingon. Den smakar lite som lever. Jag vet inte om man nuförtiden äter lunnefågel. Då jag senast var där hade Golfströmmen ändrat lite och lunnefåglarna var tvungna att flyga alltför långt efter fisk. Längre flygsträcka innebär färre flygningar, vilket innebär mindre mat och sjuka/klena ungar :(

På Färöarna odlar man potatis på ett annorlunda sätt. Man lyfter upp en jordtova, placerar potatisen i gropen och lägger tillbaka jordtovan, denna gång upp och ner. Om jag minns rätt så har Muminmamman lite samma princip då hon odlar potatis bland klippskrevorna. Hon odlar i tång. Så gjorde man förr i skärgården. Tången behåller fukten bra och är näringsrik.

Intresserad av kvaddans? Det är verkligen inte svårt, kolla länken Ormurin langi jag hittade på YouTube. Ormurin langi är en viktig del av Färöarnas identitet. Týr har gjort en egen version av Ormurin langi

Annat värt att nämna är geografin, bergarter, landhöjningen syns bra!, ön Mykines lär vara ornitologers paradis men mina försök att nå ön har alla strandat pga hård sjögång (En gång satt jag och min kompis och åt matsäck i smyg bakom regnrockarna medan alla andra... kräktes... Och vågorna bara forsade över oss, vilket busväder.), litteraturen, historien, kvaddans o.s.v, o.s.v.

Turistinfo http://www.faroeislands.com/

Jag har gott om fina minnen från Färöarna. Ni kan alltså räkna med flera blogginlägg.