Roadtrip to Vasa

Solnedgång i Jungsund, sett från terrassen.

Österbotten har en stor del av mitt hjärta! Jag har studerat i Vasa och många vänner bor där, det brukar bli en roadtrip nästan varje sommar. 

Den här gången blev det ett lugnare tempo. eftersom avfärden blev senare än tänkt pga magsjuka (uff, hur kan man bli så spak så snabbt), min gullegudsons familj hann åka tillbaka till Åbo, en familj var på husbilssemester o.s.v. Sånt händer. Men annars hann vi med hur mycket som helst! Bilen fullastad av loppis- och reafynd på hemresan.

Sussi i Gamla Vasas dubbla trädallé...

... och jag.

Nedan några foton från resan. Det blir fler inlägg med foton från kyrkruinen och inredningsaffären.

Eftersom det har blivit en hel del resor har vi några favoritställen på vägen, rekommenderar t.ex. de extra kilometrarna till Iittala glasbruk, ett mysigt område med konstverk, inredning, museum, liten lekpark m.m. Ideapark är tråkig och mörk men den gamla lekparken var bra (har inte sett den nya), Puuhamaa och Särkänniemi kul, Muminutställningen på fina Metsobiblioteket i Tammerfors, lilla fjärilsparken i Hyvinge (?), Juustoportti, utsiktstorn, Saarijärvi o.s.v, o.s.v.

Plantförsäljningen Pinsiön taimisto kräver ingen omväg! Den ligger precis invid vägen, lite efter Tammerfors. Det blev en paus där både på dit- och hemvägen. Jag hade såklart köpt färdigt presenter, men inte kunde jag motstå buskrosen Tove Jansson! En perfekt present!

Buskrosen Tove Jansson lär blomma med klarröda enkla rosor 2 - 3 veckor i juli. Fina nypon och fin höstfärg. Blir endast 1,5 m hög och som alla buskrosor är den bra på att göra rotskott. Pimpinellros.

Antikcaféet Pehtoori precis bakom plantförsäljningen är en liten affär med antikviteter, nygammalt i den nu trendiga romantiska stilen och ett litet café. Jag brukar alltid hitta något, har bland annat köpt kattens korg där, men den här gången kom jag ut tomhänt. Liknande inredningsaffärer finns nuförtiden överallt, men stället är charmigt och väl värt ett besök.

Antikcaféet Pehtooris uteservering.

"Dinosaurieägg" fanns det gott om längs vägen.

Havre

Här börjar landskapet bli plattare.

Lupin

Allium

Som ett halsband.

Ek

Mysig sittplats under ett knotigt äppelträd.

Långa fina bryggor att gå på och fiska från i Saarijärvi. Undras om det alltid blåser lika friskt där som då vi har paus? Vi har alltid varit för frusna för ett dopp.

På hemvägen var också vägen målet :) Det tog lång tid att komma hem, pauserna var många. Från Pinsiön taimisto kom det med två gräsplantor, en prästkrage och en klematis... Fundersam på var jag ska placera dem på balkongen... Köpte en ny kruka i Ikea (Tammerfors).

Från vägkanten i Askola. Snart hemma igen!

Betonggrisar, plåtnissar och annat barnkul

Jag gillar då offentliga miljöerna inte är så strikta, då det finns mer att uppleva med fler sinnen och det får gärna vara lite skämtsamt. Här fyra fina exempel jag hittat under mina strövtåg. Även om man "bara" har en liten balkong så kan man ju inspireras av det stora och göra något mindre...

Kalv på Åbo stadsbiblioteks innergård.

Betongkaniner leker betonggrisar. (utanför Borgå stadsbibliotek)

Att gjuta i betong är lätt och också det minsta barn kan vara med. Prova t.ex. att gjuta i barnens sandleksaker. 

Att gjuta större figurer i hemmiljö är svårare. Kom ihåg att använda t.ex. armeringsjärn för att öka hållbarheten om figurerna är tunna eller ska hålla att t.ex. sitta på. Det är också noga att få bort de flesta/alla luftbubblor. Betong ser man både inne och ute nuförtiden: parkbänkar, golv, trampplattor, stolar, bord, bordsskivor, krukor... Tillsammans med trä eller metall blir det väldigt snyggt!

En gammal eka har blivit ett sjö(o)djur i Vårbergets lekpark, Åbo.

Plåtnisse står vakt på Åbo stadsbiblioteks innergård. Bra återvinning!

Berättelsen om löjtnantens brustna hjärta

Berättelsen om löjtnantens brustna hjärta döljer sig i blomman

På de flesta gårdar finns löjtnantshjärta. Och varför inte? Den är perfekt! Den är tålig, har lämplig höjd och bredd för både små och stora trädgårdar och skulle säkert passa bra också på en balkong. Min balkong är troligen alltför varm, men kanske jag provar någongång. 

Den gillar god jord, men klarar också av sämre jord även om den inte blir lika fin. Full sol gillar den inte. Då vi hade trädgård hade förra ägaren placerat löjtnantshjärtat på en alltför solig plats, i en sluttning där vattnet snabbt rann bort. Den slokade och var gul, men höll sig tappert vid liv. Då den placerades på en bättre plats, med bättre jord, blev den snabbt vackert grön igen och blommade fint.

Många kallar den för brustna hjärtan (Lamprocapnos spectabilis). På finska heter växten särkynyt sydän. Och det finns en berättelse om den stackars löjtnantens brustna hjärta.

Fänrikshjärta är förstås mindre än löjtnantshjärta. Löjtnantshjärta finns också som vit,´alba´.

Fänrikshjärta, från http://home.swipnet.se/garde/perenner.htm

Berättelsen om löjtnantens brustna hjärta döljer sig i blomman, och här visar jag berättelsen steg för steg.

1. "Varför är löjtnantens hjärta brustet? Vi ser vad som döljer sig i hans hjärta!" Ta en blomma, hjärtformen är faktiskt brusten.

2. Plocka försiktigt bort de röda kronbladen.

3. Vänd på blomman. "Ser du kvinnan i en skjorta med vida ärmar?" (Kvinnans huvud är högst upp, hon håller händerna knäppta vid midjan.)

4. "Hur försökte han få kvinnan till sin?" Plocka bort lite till och nu avslöjas en...

... flaska vin/champagne!

Kanske hon skulle ha blivit gladare om hon fått choklad...? ;)

Grönt på järnvägsstationen i Helsingfors

Järnvägsstationen har piggats upp med upphöjda planteringar i betong- och asfaltdjungeln, och resultatet är en lummig oas. Glad över överraskningen plockade jag alltså snabbt fram kameran och höll nästan på att glömma min vän som kom med tåget :)

Planeringarna är noga genomtänkta och väl genomförda. De borde tilltala både stora och små. Växterna har namnskyltar, ytterligare ett plus. Planteringarna har varit där sedan morsdagen 2012, mer information om växterna m.m. på finska webbplatsen Ihmepuutarha.

Planterar man på en järnvägsstation är järnvägshängapeln, rautatieomenapuu, ett måste. Det första exemplaret hittades på orten Hyvinges järnvägsstation, därför det latinska namnet malus hyvingiensis. Hängande växtsätt, blommar med vita blommor i början av sommaren, frukten är liten, gul-röd och mognar i slutet av juli. Frukten används till mos och saft. Prydnadsäppelträdet blir 150 - 200 cm högt. Länkat material: Rautatieomenapuun syntymäpäivä (Trädets födelsedag 130 år, från 2009)

En fontän som passar bra bland allt stål.

Vita hortensior Endless Summer under träden. Endless Summer finns i vitt, blått och rött. Den blåa färgen behöver lågt phvärde för att bevara färgen annars blir den svagare blå eller röd. Torvjord, färdig rodojord passar bra. Den röda färgen bör ha mylla. 

Växten är en lättodlad mångårig, medelhög buske och klarar vintern i södra Finland bra, men på en utsatt plats kan stammen förfrysa. Roten brukar dock klara sig bra och oftast hinner den både bli en liten buske och blomma. En buske väl värd att prova! 

Hortensians blommor kan man torka och använda som eterneller. Bäst torkar man dem stående i en vas med lämplig diameter så blomman kan vila på kanten, men man kan också hänga dem upp och ner. Prova på att plocka isär en blomma och ha t.ex. i håret eller flytande på ett fat på bordet.

Dvärgblågranen, picea abies Echiniformis, är underbar! Det finska namnet siilikuusi passar bra! (Siili = igelkott, kuusi = gran)

Lite mystik är alltid kul.

Rostiga oljefat.

Motorsågskonst?

Örter, rododendron och vinbärsbuske.

Vallmokaka, rododendron och träd på arboretum Mustila

Jag har äntligen besökt arboretum Mustila! Varje vår de senaste tio åren ungefär har jag lovat mig själv att jag ska åka dit för att njuta av azalea- och rododendronblomningen, den lär vara fantastisk. Och varje år kommer sommaren snabbt på, det hinner bli midsommar... och ja, den korta blomningstiden är förbi.

Detta år skilde sig inte från de andra åren, tyvärr. Det kom alltid något annat emellan och jag missade den överväldigande blomsterprakten. MEN nu har jag då brutit mönstret en aning: Jag åkte till Mustila, trots att blomningstiden är förbi. För Mustila är ju faktiskt ett arboretum, och träd gillar jag!

Några rododendronbuskar blommade ännu, så jag är nöjd. Området var mera äkta skog och mindre park än vad jag hade trott. Egentligen är det ingen park alls utan, ja, som namnet säger, arboretum :) Skog med träd och rododendron inplanterade, alltså. Inga gräsmattor. Och forskning, förädling pågår:

Påsar fanns lite här och där. Här kanske de försöker få fram en ny sort?

Tyvärr har inte alla växter infoskyltar, det irriterar alltid. Men infoskyltarna är annars bra, namnet finns på svenska, finska och latin samt växtplats (på finska):

Rosenazalean doftar underbart!

På Mustilaområdet finns ett trevligt café och plantförsäljning. Man kan köpa träd och rododendron odlade i Mustila. En del är specialsorter.

Piika ja renki är ett mysigt café med verkligen trevlig betjäning och liten affär med fina inredningsprylar på Mustilaområdet. Rekommenderar!

Vi delade kakorna så vi fick smaka på båda :) God ostkaka och väldigt god kaka med vallmofrön och mandel. Jag hittade ett recept på nätet på vallmokaka med mandel och utan vetemjöl (Apelsin. och vallmokaka), men caféets smakade som sockerkaka, hade mer vallmofrön och var utan apelsin. Jag antar att man kan utgå från ett vanligt sockerkaksrecept och experimentera sig fram. Andra vallmokaksrecept som verkar goda är engelsk vallmokaka och vallmokaka som smälter i munnen.

Barn och Mustila?

Krama mig! ber douglasgranen framtidens trädkramare på naturstigen med frågor.

Jag hade inte barnen med, men Mustila passar bra för barn. Promenadstigarna är 1,5 km, 2,5 km och 3 km, det är bara att välja enligt kondition och ålder. Den kortaste stigen är den med rododendron. Man kan lätt gå enligt eget huvud om man vill, det finns stigar som förbinder de märkta promenadstigarna. En naturstig med enkla frågor finns och flera platser/bänkar där man kan äta sin matsäck. Speciellt granarna erbjuder spännande gömställen.

Med barnen skulle jag antagligen tänka mera på upplevelsen, än inlärningen. De höga gamla träden inger ro och vördnad, olika lövformer är fascinerande och skalbaggarna många. Jag såg också en kopparorm ringla snabbt över stigen. Fjärilarna var färre än jag hade väntat mig, men Mustila är en skog med andra insekter än ängslivet. Ta med en kamera eller ett skissblock för barn som gillar sån´t. Och en tävling är aldrig fel med barn: Hur många olika sorters kottar hittar de?



Nedan mer av fotoskörden

En av mina favoritrosor: Rosa Glauca, Daggros.

Otroligt söt rododendron! Jag har aldrig sett en rododendron med klockor förut! Klockorna påminner om syrenblommor, klematis, linnea. Synd att infoskylten fattades.

Den mandshuriska valnöten har underbara plymlika blad. (Douglas mandshurica)

Klängväxten pipranka får härligt knotiga stammar. (Aristolochia macrophylla)

Pihtagranen är som hämtad ur en skräckfilm med sina lianlika grenar och skrämmande "ögon". (Abies Sibirica)

Vacker och bekväm trädgårdsstol i Mustilas lilla museum.

Inredningsaffärens Piika ja renkis fönster.